Elfriede Jelinekss senaste roman,”Glupsk” kan utom allt tvivel betraktats som ett reningsverk, som riktar sig mest till vuxnar men även till ungdomarna. Den österrikiska författarens prosa är
då och då sned, egendomlig och kanske , skulle jag våga, anspråklos. Efter att ha läst den första några stycken av boken,
får läsaren veta att det ligger En skimrande alpsjö vid Jelineks födelseort, vid landsvägen mellan småstäderna Glöggnitz och Mürzzuschlag. Flera sidor ägnas åt en förhäxande naturskildring, men "tyvärr är
sjön ingen mörk ädelsten infattad i bergen", därför att vattnet i sjön liknar inte vatten. Om man röra
på det, får man "ett intryck av gelé, gelatin, tonvis med vattenväxter".
Egentligen är den konstgjorda sjön en bild av ett övergött och förgiftat land där allt syre är förbrukat, alltså Österrike, klart och tydligt: någon sprängde helt enkelt in en stor balja i marken för att
kunna stjälpa ner allt avfall
från vägbygget och sedan kom någon annan och tänkte om och fyllde hellre baljan med vatten.
Man känner igen jämförelsevis lätt grundkonflikten från andra av Jelineks böcker. Mot kvinnans längtan efter kärlek svarar mannens begäran efter egendom och makt. Han är ett okänslig gris, hon ett offer. Författaren är främst i kväljande skildringar av deras umgänge, eller rättare sagt av deras kopulerande, eller rättare sagt av hans bankande och av hennes smärta.
Den nya romanens undertitel ger en nyckel till hennes tillvägagångssätt: En underhållningsroman. Varför då
underhållningsroman ? Det återstår att se, det är när allt kommer omkring en fråga om tycke och smak, men i mit eget ansikt ingenting skulle kunna vara längre från sanningen.
Det beror på att Jelinek bryter mot mesta av romanens konventioner. Som läsare vet man inte vem som för ordet och var perspektivet ligger, ska inte veta det heller. Berättaren springer från den ena utsiktspunkten till den andra och byter oavbrutet fokus, innan hon avslutar med en svart vits.
Alltsammans är verkligen som hämtat ur en underhållningsroman, hennes figurer som klippta ur kvällstidningarna. Hon nyttjar fraser och klichéer på ett sätt some gör Österrike svara mot alla stereotyper. Jelink tar alltså isär kulturen för att sedan sätta ihop den så att dess olika värden, hjältar och sagolika myter får spegla sig i varandra och avslöja varandras ensidighet, tomhet och lögnaktighet.
Liknande på mitt upplevelse, har andra manniskor också förlorat tålamod och stämplat Jenilek som en monoman och enkelspårig författare, en parasit utan idéer och visioner, en kvinna som badar i träck.
Axel Odin Van Goud, självständigt journalist
Fler recensioner om Glupsk