En själ som älskar är en mild, stilla, ödmjuk och tålig själ. En själ som vandrar i
kärlek förtröttas inte, inte heller anstränger
den sig. Ödmjuk är den som förstår att överlämna sig själv åt Gud. Lev som om i denna världen inte fanns mer än Gud och du. Tala aldrig någonsin ord som ej är rena. En människa som äger ett rent hjärta finner i alla ting en kunskap om Gud som är fröjdefull och ljuvlig, ren och andlig, glad och älskande. Se till att du inte strax bedrövas av timlig motgång, eftersom du inte känner det goda som den för med sig och som Gud förutsett i sina planer för de utvaldas eviga sällhet. Skynda strax med förtröstan till Gud och du skall bli styrkt, upplyst och undervisad. Sök vilan genom att kasta från dig alla bekymmer och all ängslan inför vad som än händer. Vet att Gud härskar endast i en rofylld och osjälvisk själ. I
tystnad skall jag komma till dig och avtäcka dina fötter för att du må värdigas förena mig med dig i äkta förbund och jag skall inte finns ro, förrän jag njuter vila i dina armar. En alldeles ren själ räds inte människors dom, utan är i sitt inre fylld av stilla frid. Där umgås den med Gud, ty den har sin kunskap i gudomlig tystnad.
Kärlek till Gud, kärlek till nästan, ödmjukhet, bön, tystnad, frid.
”Ord av ljus och kärlek” utgörs dels av maximer nedtecknade av Johannes av Korset (1542-1591) själv, avsedda att ge stöd och vägledning åt enskilda munkar och nunnor som begärt hans råd, dels av utdrag och brottstycken ur hans predikningar och föreläsningar nedtecknade av någon åhörare men senare godkända av Johannes som autentiska.