MUSIK-Musikhistoria och musikaliska grundbegrepp / Del 9(MUSIC - Music history and music basic fundamental principles / Part 9)(Swedish)GAMLA GITARRER: NEAPOLITANSK MANDOLIN OCH BANJO.*NEAPOLITANSK MANDOLIN (Italienska: Mandolino):
Mandolinen har en päronformad gestalt som lutan och mandolan men är betydligt mindre. (Stränglängden motsvarar violinens.) Stränglådan är
ofta lätt bakåtböjd. Instrumentets 4
strängar som är av metall är dubbla (2-köriga) och
spelas med ett plektron, ”pennan” (ett sköldpaddsblad). Stämningen är densamma som violinens. Noteringen sker efter den verkliga klangen. Instrumentet har en ljus, kraftig, brusande klang. Strängarna ska vara stämda i parvis. Typisk för mandolinen är den tremulerande tonen, som uppkommer genom den egenartade speltekniken. Plektronet rörs nämligen snabbt fram och tillbaka över strängarna. Därigenom kommer den snabbt förklingade knäpptonen att uppfattas som en liggande ton. Mandolinen
används mest som ett melodiinstrument i folklig musik, ofta tillsammans med gitarr eller luta. I konstmusiken förekommer den endast tillfälligtvis för att åstadkomma vissa effekter. Särskilt uppskattad är den i Italien, där den ofta föredras framför violinen.Mandolinen har används som ett pedagogiskt instrument och som förövning för blivande violinister i Sverige. T.o.m. relativt svåra violinstämmor kan spelas på mandolinen, fast tonen är rätt tröttande genom sin enformighet. Mandolinformen förekom redan under 1400-talet ochinstrumentet har utvecklats ur den gamla mandolan. Sin nuvarande form fick den under 1600-talet (frånsett att den i våra dagar ofta tillverkas med tillplattad botten och sarger).Den neapolitanska mandolinen skiljer sig rätt avsevärt från den milanesiska, som har 6 enkla strängar i ters-kvart-stämning och används mest i Italien.BANJO: Den är i viss mån en bastardform mellan mandolin och tamburin. Den består av en platt träram överspänd med ett trumskinn utan ljudhål som resonanskropp och har en
lång bandförsedd hals. Strängsvängningarna överföres på skinnet genom ett stall. Banjon har 4-7 strängar i violinläge men är annorlunda stämda. Spelas med plektron. Tonen är hård, skarp och mycket kort och används framförallt för rytmiska ändamål. Därför används Banjon mest i dansmusik.Instrument med lång hals - lutform: Tamburica (Tamburizza) och Saz: Små trälutor med korpus i mandolinform, mer eller mindre lång hals och oftast 4 enkla eller dubbla strängar,3-strängade ryska Domra och 3-strängade Balalajkan med sin karakteristiska 3-kantiga korpus. Alla utom Balalajkan slås med plektron. Balalajkan slås med fingertopparna./ Anne Jaenzon KÄLLA: "MUSIKENS VÄRLD, musik i ord och bild", utgiven av AB Kulturhistoriska förlagen i Göteborg. YET* BOOK PRODUCTION2006
Fler recensioner om MUSIK - Musikhistoria och musikaliska grundbegrepp / Del 9