Dråpslaget (1992)
är en andlöst spännande thriller som utspelas i Staden, en fiktiv sydsvensk ort. Det är sommar och en mördare har satt skräck i stadens befolkning. En ung
kvinna som skulle lifta hem, efter att ha hjälpt sin syster att flytta, har hittats död. Hon har blivit våldtagen och sedan kvävd med en plastpåse som mördaren dragit över hennes huvud. Kommissarie Sten Wall får hand om fallet. Han har även andra problem att tampas med, sin
vikt till exempel. Sedan hans pinnsmale chef kallade honom
för 'fläskig' har han motionerat för att gå ned i vikt, hittills utan resultat. Och så hittas ännu en kvinna mördad. Och sedan - en man!? Jag ska inte avslöja mer, bara säga att slutet inte är av det konventionella slaget i denna genre. Personteckningen av Wall och hans kollegor hör till de stora behållningarna i boken. Hellberg har en skarp psykologisk blick och kan konsten att ge oss en känsla för varje person. Hans språk är också mycket speciellt, det liknar ingen annans. Jag tycker om att han använder mycket dialoger, det göt
boken mer lättläst och jag föredrar den stilen framför långrandiga beskrivningar.
Fler recensioner om Dråpslaget