Om vi bara gör oss av med människorna
får vi behålla frukterna av vårt arbete för egen räkning. Alla människor är fiender. Alla
djur är kamrater. En dröm om hur jorden kommer att bli när människan är borta.
Djuren organiserade sig i två partier med valspråken ”Rösta
på Snöboll och tredagarsveckan” och ”Rösta på Napoleon och fyllda krubbor”. Speciell griskommitté med honom själv som ordförande. Bedriva handel med granngårdarna. Grisarna flyttade plötsligt in i mangårdsbyggnaden och bosatte sig där. ”Ett djur får icke sova i säng med lakan”. Man hade förvarnat dem om att detta offer
måste avstå sina ägg> kunde bli nödvändigt, men de hade inte trott att det verkligen skulle komma därhän. Stridsropet: ”Ner med mänskligheten!” Napoleon uppmanade dem att bekänna sina brott… De fyra grisarna slet hundarna genast strupen av. De tre hönorna, en gås, ett får, två andra får… samtliga dräptes på fläcken. Och raden av bekännelser och avrättningar fortsatte tills det låg en stor hög med lik för Napeleons fötter… Kamrat Napoleon genom en speciell förordning hade avskaffat ”O, Englands djur”. Från och med nu var det förbjudet att sjunga den. Det nya budet var: ”Ett djur får icke döda något annat djur utan orsak”.…läste upp rader med siffror som bevisade att produktionen av alla slags livsmedel hade ökat med 200, 300 eller 500 %. Tre hönor hade trätt fram och bekänt att de på Snöbolls tillskyndan hade sammansvurit sig för att mörda Napoleon. De avrättades omedelbart. Begått självmord genom att svälja belladonnafrön. …ändra sitt valspråk från ”Död åt Fredrick” till ”Död åt Pilkington”. Samtidigt försäkrade Napoleon djuren om att historierna om ett förestående angrepp på Djurens gård var fullkomligt osanna, och att ryktena om Fredricks grymhet mot sina djur var betydligt överdrivna. Alla dessa lögner härrörde troligen från Snöboll och hans agenter. Djuren var i extas över Napoleons slughet. ”Ett djur får icke bruka alkohol till övermått.” ordet ”modifiera” istället för att ”minska”. Med snabb, skrikig röst radade han upp sina siffror och bevisade i detalj för dem att de hade mera havre, mera hö och mera rovor än på Jones tid, att de hade kortare arbetstid, att deras dricksvatten var av bättre kvalitet, att de levde längre, att en större del av deras avkomma överlevde sin tidigaste barndom och att de hade mera halm i sina bås och plågades mindre av loppor. Djurens gård utropades till en republik och man fick lov att välja president. Napoleon var den enda kandidaten, och han valdes enhälligt. Samma dag tillkännagavs det att man hade påträffat nya dokument som avslöjade ytterligare detaljer… ”Länge leve mänskligheten!” ”Kamrat Napoleon! Napoleon har alltid rätt.” ”Jag ska arbeta hårdare” och ”Kamrat Napoleon har alltid rätt” – maximer som varje djur borde göra till sina egna. En nästan sonlig vördnad. Den sanna lyckan låg i att arbeta hårt och leva enkelt och sparsamt. På något sätt verkade det som om gården hade blivit rikare utan att djuren själva hade blivit rikare – givetvis med undantag för grisarna och hundarna som varje dag måste ägna ”enorma mödor” åt ”dokument”, ”rapporter”, ”protokoll” och ”promemorier”. Det var stora pappersark som måste skrivas fulla med ord och som sedan omedelbart brändes i spisen. Detta var den största vikt för gårdens välfärd, hette det. Och ändå gav djuren aldrig upp hoppet ”Fyra ben bra, två ben bättre! Ett enda bud kvar: ALLA DJUR ÄR JÄMLIKA, MEN SOMLIGA DJUR ÄR MERA JÄMLIKA ÄN ANDRA. Deras enda önskan, nu och i det förgångna, var att leva i fred och upprätthålla normala affärsförbindelser med sina grannar. Från gris till människa och från människa till gris… omöjligt att upptäcka någon skillnad.
Fler recensioner om Djurfarmen