Han höll
alltid utkik efter meningslösa klichéer och missbrukade ord. Möjligheten att behärska människors tänkande med hjälp av ett artificiellt språk. Utvecklade en inre försvarsröst. Engagemangets betydelse, att kompromisslöst engagera sig i alla frågor som han tog upp och
skrev om. Han skrev och rökte alltid. “Krig mot ett annat land inträffar endast när de besuttna klasserna tror att de kommer att dra nytta av det. Varje krig framställs när det kommer, eller innan det kommer, inte som ett krig utan som en handling i självförsvar mot en sinnessjuk galning…” De brittiska kapitalistledarna hade plötsligt kommit underfund med välkända fakta i fråga om nazisternas illgärningar, till exempel judeförföljelsen. De gjorde nu det mesta möjliga av dessa fakta därför att det
för tillfället passade deras syften. Men Chamberlain och hans gelikar var fortfarande inga allvarliga motståndare till nazismen som sådan. De kunde släppa sin upprördhet över dess vidrigheter så snart den inte längre var till nytta för dem – till exempel så snart de fick garantier
från Hitler att deras egen imperialistiska regim i Indien kunde te sig trygg igen. Animal Farm – en satir om en revolution bland djuren
på en gård, baserad på den bolsjevikiska revolutionen och dess utmynnande i stalinismen och med kommunisterna framställda som grisar. En välskriven allegori utan ett ord för mycket eller för lite. Väver samman trådarna från sitt politiska tänkande och sin litterära fantasi – en fabel med en självklar enkelhet. Med hjälp av den urgamla folksagetraditionen med talande djur skapar han en hel värld av igenkännliga djurkaraktärer. Och mitt i alltsammans en liten barnsaga. ”Alla djur är jämlika, men vissa är jämlikare än andra” – avspeglade det nya klassystemet. Den speciella magin med Animal Farm låg i Orwells kärleksfulla och träffande beskrivning av landskapet och av arbetsrutinen på gården. I tidningen ”Tribune” skrev Orwells 71 st ”As I please” kommentarer och berörde 231 olika ämnen.
1984 kom ut 15 juni 1949. En varning för statligt tyranni. Orwell skrev ett testamente där det står att han ville ha så gott som alla sina tidiga verk indragna eller åtminstone aldrig omtryckta. Orwell avled 22 januari 1950. Han var alltid intresserad av en. Han försökte aldrig imponera, han var alltid artig. Han förutsade att statens ständigt ökade makt skulle göra det omöjligt för individen att ingripa mot den. I de essäer han skrev under sin livstid vände han sig till små grupper intellektuella läsare. De ständigt citerade slagorden i 1984 och Animal Farm har blivit en bestående del av det moderna politiska språket.
Owrells essä ”Politics and the English Languae”. Totalitarismens gränslösa omoral.
Jag skulle inte hålla med om ett så onyanserat påstående. I sin ständiga strävan efter självdefinering måste han genast fastställa plats, tid, omständigheter och sinnestillstånd för sin huvudperson innan han tog itu med uppgiften. Alltid klockor och tiden. Det är med avslutningarna av böckerna som med inledningarna. Ett skäl till att Orwells tidiga romaner med alla sina brister fortfarande förefaller de unga så läsvärda är den beslutsamhet med vilken han från början till slut skildrar den trotsige Orwell-hjälten – Orwell ensam mot hela världen! En våldsam intensitet. Livfulla beskrivningar. Journaliststil. Orwells stil är bara skenbart enkel, han undvek alla klichéer och vägde vartenda ord. Om resultatet ibland kunde verka torrt och torftigt, slog han sig då och då lös i mjuka, beskrivande avsnitt. Han höll fast vid sin ungdomliga vision av en kombinerad kärlek till naturen och till kvinnan. Hans tidningsartiklar… I ”Riding down from Bangor” försökte han förklara varför den kapitalistiska amerikanska civilisationen från mitten av 1800-talet sådan den avspeglades i populärlitteraturen föreföll så rymlig, optimistisk och spänstig. Essäerna var viktigare. Han hade ett fint öra för jargong som var på väg, hans ironi dräpande. De flesta av essäerna har motstått tidens tand. De var som fyrbåkar som kastade ett oavbrutet ljus på sin tid. Animal Farm, 1943-44, förefaller nästan som en solig berättelse från landet. 1984 däremot är ett oavbrutet inferno, en berättelse om permanent storstadsmörker, en satir över den sovjetiska revolutionens förlopp. I revolutioner är talet om demokrati, frihet och det klasslösa samhället i regel en täckmantel för ärelystnaden hos en ny klass som armbågar sig fram till makten. Märkligt nog var det inte Orwells avsikt att Animal Farm skulle läsas av barn. Efter det första, revolutionära jämlikhetsbrottet låter Orwell grisarna (i likhet med de sovjetiska byråkraterna) omedelbart sko sig själva. Despoti kräver alltid ständigt bedrägeri för att hålla ordning på massorna. Ett system av dubbeltänkande som gör det möjligt att ha två motsatta åsikter på samma gång. Inom denna mardröm förblir livet oförändrat. Storebrors ögon bevakar medborgarna via TV-skärmarna. I Orwells andra romaner ligger slutet latent i berättandet, men Winstons undergång markeras
uttryckligen från början. ”Om du vill ha en bild av framtiden, så tänk dig en stövel som trampar på ett människoansikte – för evigt… Och kom ihåg att det är för evigt. Kättaren, samhällsfienden, kommer alltid att vara där så att han kan besegras och förödmjukas om och om igen… Spioneriet, förräderierna, arresteringarna, tortyren, avrättningarna och försvinnandena kommer aldrig att upphöra.” Appendixet om ”nyspråket” nästan det bästa satiriska inslaget i hela boken. Sanningen i det politiska språket. Genom revolution blir vi mer oss själva, inte mindre. Det kommer inte på tal att stoppa upp, ingå en kompromiss, rädda ”demokratin”, stå stilla. Ingenting står någonsin stilla. Vi måste lägga något nytt till vårt arv eller förlora det, vi måste bli större eller mindre, vi måste gå framåt eller bakåt.
Fler recensioner om GEORGE ORWELL – EN BOK OM MANNEN SOM SKREV 1984