Jag önskar att jag hade förmått använda min tid
på ett effektivare sätt. Att jag haft större möjligheter att styra själv i stället för att styras av omvärlden. Vi har ännu inte funnit de former och spelregler som fullt ut uppfyller demokratins krav. Valdeltagandet minskar. Medlemsantalet minskar i de
politiska partierna. Politikerföraktet ökar. Det minskade valdeltagandet ger anledning till kritiska frågor. Räcker det politiska intresset inte ens till för att medborgarna skall finna det värt att rösta en gång vart fjärde år? Beror det bristande engagemanget på svårigheter att ta ställning, på uppfattningen att det inte spelar någon roll om man stöder det ena eller det andra partiet eller på ett utanförskap? Kraven på dagens politiker är mycket större idag än när jag började. Tempot i beslutsfattandet har drivits
upp, antalet frågor att avgöra har ökat, kravet på tillgänglighet
från omvärlden är större. Det hårda tempot sliter och gör det svårare att förankra besluten både i partierna och hos allmänheten.
demokrati förutsätter förtroende, respekt, och en grundläggande värdegemenskap mellan människor. I en demokrati har alla medborgare ett grundläggande ansvar för att samhället fungerar. Det är angeläget med en klar rollfördelning mellan journalister och politiker. Journalisterna går över en gränslinje då de gör sig själva till politiska aktörer. Ansvaret blir otydligt och den kritiska granskningen äventyras. Ett av de stora hoten mot en fredlig och förnuftig utveckling i världen är om olika religioner tillåts styra de politiska övervägandena. Så,
håll Gud utanför politiken! Inte ens argument om effektivitet och rationalitet får sätta demokratins grundläggande principer och värden ur spel.
Politik måste bygga på kunskap, förnuft och grundläggande värderingar. För att finna målen har jag karta och kompas med mig. Idéerna är kompassen och verkligheten är kartan. För mig har idéerna om frihet och jämlikhet varit styrande. Om ett företag ville exportera krigsmaterial måste särkilt tillstånd begäras. Riktlinjerna är svåra att tillämpa. Landets säkerhets- och försvarsintressen anses kräva möjlighet till en viss sådan export. Det säger sig självt att de politiska besluten som följer med denna ordning blir lätta att kritisera. Det är svårt att bedöma den framtida utvecklingen i olika länder. Den internationella vapenhandeln har alltid haft betydande inslag av skumraskaffärer. Det var inte regeringen utan Bofors som hade ansvar för att redogöra för de olagliga vapenaffärerna. De som begått eventuella brottsliga handlingar var ett antal Boforsdirektörer. Den åberopande utredningen hade gjorts av Bofors i egen regi och inte av staten. Regeringen var inte något informationsorgan åt Bofors. Den största exportaffären någonsin skulle inte kunna genomföras utan stöd från den svenska regeringen. Sådant gavs i fyra avseenden: 1) det
krävdes ett godkännande av affären från regeringens sida 2) det krävde att svenska statsråd politiskt backade upp försäljningen 3) det krävdes ett kreditstöd 4) det krävdes ett garantistöd. Med garantier att inte avbryta leveranserna kunde vi dock hamna i den obehagliga situationen att tvingas leverera vapen mitt under brinnande krig till en av de inblandade parterna. Jag hade kunnat stoppa hela affären genom att ett par minuter före tolv vägra ställa mig bakom garantin för framtida leveranser. När jag vägde för och emot bestämde jag mig för att ställa upp för Bofors. Men jag gjorde det med olust och jag kände oro inför vad det kunde leda till i framtiden. Hade Bofors betalt nödvändiga och rimliga provisioner eller hade man mutat nyckelpersoner för att ta hem ordern? Enligt RRV fanns helt styrkta utbetalningar från Bofors till företag och konton i Schweiz på sammanlagt ca 260 miljoner kr. I efterhand är det svårt att förklara hur jag kunde acceptera att vi försatte oss i en så hopplös sits i 1989 års kompletteringsproposition. Alla varningslampor blinkade. Ändå fullföljde vi en linje som ekonomiskt skadade landet och politiskt undergrävde förtroendet för socialdemokratin. Att först presentera en ekonomisk åtstramning för att sedan ta tillbaka den ger sämsta tänkbara effekt.
Ingen kan förbli oberörd inför maktens vibrationer. Det är en politikers uppgift att lyssna på opinionen bland medborgarna. Med det är också en politikers ansvar att driva opinion och försöka påverka människors ställningstaganden. Skall man lyckas med detta krävs en god strategi och en genomtänkt taktik. Det är inte revolutionen som är starten på det nya—den är snarare slutpunkten för det gamla, uppgörelse med det förlegade. Det nya, det bättre växer fram, steg för steg. Det är en lång process. Jag tror att vår demokrati mår bra av att olika värderingar prövas mot varandra. Jag tror dessutom att det är värdefullt för demokratin att det finns en stark opposition som är granskare av makten och kan fånga upp kritiska stämningar i samhället. Under vissa perioder hoppades jag på en regeringskris. Under åren 1992 och 1993 försvann 413 000 jobb. 10 % av alla svenska arbetstillfällen. Moderaterna hade helt klart tänkt sig att skrämseltaktiken med höjda skatter skulle ge effekt. Carl Bildt gjorde ytterligare fem skatteattacker bara i denna debatt obekymrad om att hans egen regering höjt skatterna med 30 miljarder kr för vanliga inkomsttagare. Sänkta skatter hade egentligen bara kapitalägarna fått.
Öl är min favoritdryck efter påfrestande arbetsdagar. Göran Persson avslutade nästan alla sina föreläsningar med att vi har ett nytt delmål ”inom räckhåll”. Detta hans favorituttryck hjälpte till att hålla modet uppe.
Fler recensioner om SÅ TÄNKTE JAG