Olof
Palme—jag lärde av hans sätt att argumentera. Han
gjorde ideologin begriplig även för den som inte hade en akademisk bakgrund. För hans åhörare blev ideologi en spännande, lockande och gripbar vision. Palme varnade oss ständigt för tron att vi kunde lösa våra egna problem genom att isolera oss från omvärlden. I motsats till de flesta behärskade han både talarstolen och pennan med samma suveränitet. Han var formuleringarnas mästare. Men det hände att han inte kunde avstå från att använda en fyndig formulering, även om den gjorde både honom och saken mer skada än nytta. Det ingår i de demokratiska spelreglerna att partierna granskar varandra, ibland ganska hårdhänt.
Palme var alltid så närvarande. De politiska motståndarna upplevde att
han hade tid och ork med allt, inget ämne var honom främmande. Och
ju starkare motstånd desto bättre. Han trivdes med konfrontationen. Den blev hans livsluft. Som politiker var han en impulsiv strateg. Han levde i nuet och i framtiden, i Sverige och i världen. Själv är jag en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Det handlar om
solidaritet och omtanke människor emellan. Som föredragare är det oförlåtligt att genom ofullständig eller ensidig information vilseleda mottagaren. Under ett långt politiskt liv har jag vant mig vid att det mesta vi politiker gör granskas och ifrågasätts av media. Att vara gunstlig i media är tidsbegränsat och konjukturskänsligt. Det sved och vi ville att det skulle svida. Kan ni splittra regeringspartierna, desto bättre. Jag är fortfarande inte entusiastisk för folkomröstningar. Det finns problem med att förena folkomröstningsintitutet med ett parlamentariskt system. Palme: ”Vi skall icke någonsin förlåta centern det de har gjort. De sätter sig i en gemensam kampanj runt hela landet tillsammans med kommunisterna. Detta är ett brott mot demokratisk anständighet. Detta nästan förbjuder kontakter med centerpartiet för vår del.”
Fler recensioner om Ur skuggan av Olof Palme