Fortsättningen
på succéboken ”Gömda” tar vid där Maria Svensson med
familj återvänder till Sverige efter en lång utlandsvistelse – ett desperat försök att undkomma exmannens trakasserier, hot och mordförsök.
Ändå är berättelsen långt ifrån över. Marias e-make vägrar att ge upp och när myndigheterna står handfallna återstår bara en utväg: Maria och hennes familj
måste emigrera - för gott.
Sydamerika blir det första målet. Barnen börjar i skolan, Maria jobbar och överhuvudtaget ser framtiden ljus ut. Men ändå: familjen är inte lagliga invånare och dessutom lever de fortfarande i rädsla att Marias ex-make ska hitta dem.
Maria börjar tveka: kanske var Sydamerika inte svaret på deras drömmar? Och
än en gång flyttar familjen, denna gång till USA – det enda land dit ex-maken, med sitt kriminella förflutna, aldrig kan resa. Men för att
få stanna måste Maria och hennes familj få amerikanskt visum, vilket i stort sett är omöjligt när man är flykting – från Sverige.
Jag önskar att den här recensionen aldrig hade behövts skrivas. Att Maria och hennes familjs inte behövt genomgå ännu mer rädsla, smärta, lidande. Att de svenska myndigheterna inte visade sig vara så in i helvetes lealösa.
Jag önskar att det hade slutat lyckligt redan i ”Gömda”.
Men ändå. Marias historia är sann och den måste berättas.
Den måste berättas och då gör ingen det bättre än Marklund. Som förstår att enkla ord kan smärta mer än utsvävande metaforer.
Jag vill krama, trösta, gråta. Men mest av allt vill jag skrika.
åt oförstående myndigheter, åt inkompetenta lagsystem som inte fungerar. Åt att män som honom fortfarande går på svenska gator och hånskrattar vårt rättsväsen rakt upp i ansiktet.
”Asyl” är en stark, gripande uppföljare som vägrar bli en passiv vittnesskildring om en stackars misshandlad kvinna.
Fler recensioner om Asyl