De tre rikaste männen i USA har större personlig förmögenhet än de sammanlagda tillgångarna hos hela befolkningen i de sextio fattigaste länderna. Ryssarna var beredda att ensidigt avrusta kärnvapen efter det att det forna Sovjetunionen kollapsade. Gorbatjov lade fram ett förslag om att ”fullständigt avveckla alla kärnvapen till år 2000”. Han
bjöd in amerikanerna till förhandlingar om att för gott avveckla allt vad kärnvapen hette. Vilket svar han fick? Inget. Inget alls. Reagan vägrade avstå från att utveckla—just det—”Stjärnornas Krig”.
Vi gjorde istället av med biljoner dollar genom att konstruera ännu fler massförstörelsevapen. Genom att spendera skattepengar på stridsspetsar som vi hoppades att vi aldrig skulle behöva använda, lät vi sjukvård och skolsystem gå åt fanders. Vad vi har gjort är att förklara krig inte mot brottsligheten, utan mot de fattiga vi helst vill skylla eländet på. Vi ”glömde bort” de mänskliga rättigheterna eftersom vi inte vill slösa bort en massa pengar.
Vi lever i ett samhälle som belönar och högaktar kriminella storföretag—bolagschefer som direkt och indirekt plundrar världen på dess tillgångar och bara tänker på aktieägarnas vinster—medan vi utsätter de fattiga för ett nyckfullt och brutalt ”rättvisesystem”. Först när den nuvarande situationen förändras kan vi yttra orden ”frihet och rättvisa åt alla” utan skam. Sanningen är att George W. Bush egentligen bara FORTSATTE den politik som Clinton och Gore drev under sina åtta år vid makten. Under åtta långa år gjorde nämligen Clinton och Gore allt för att stäcka alla ansträngningar och rekommendationer att sänka koldioxidhalten i vår luft och arsenikmängden i vårt vatten. Clintons och Gores administration var den första på tjugofem år som INTE krävde att man skulle tillverka bensinsnålare motorer. Clinton väntade till de sista skälvande dagarna av sin tid som president innan han undertecknade dekret som var tänkta att förbättra vår miljö och skapa tryggare arbetsvillkor. Det var det yttersta cyniska draget. Invänta ämbetets sista 48 timmar för att göra vad som är rätt och riktigt så att alla kan tänka tillbaka och minnas den där Clinton, han var en hyvens president. Men Clinton visste att de där besluten i sista minuten skulle omintetgöras av den nya administrationen. Ingen av dekreten skulle överleva. Alltihop handlade om anseende.
Några av de industrier som bär ansvaret för en stor del av arsenikutsläppen är samma industrier som finansierade Gores kampanj. Ja, djävlar i havet, vem vill inte ha en religion som vänder kappan efter vinden? Clinton kunde konsten att vinna folk för sin sak. Han visste att det amerikanska folket
vill tro på sin president. Han upptäckte att man kunde få folk att tro att man faktiskt gjorde någonting bara man sade
att man skulle göra det.
Konkreta åtgärder behövde man inte ägna sig åt.
Vårt verkliga problem är demokraterna. Bushs skattesänkningssystem antogs med överväldigande majoritet tack vare demokratiskt stöd, trots att förslaget var utformat för att ge skattelättnader åt landets rikaste tio procent.
Demokraterna har också givit stöd åt Bushs bombningar av Afghanistan, av Irak och hans aggressiva politik mot Kina. Man röstade också för att tillåta oljeborrning i orörd natur i Alaska tack vare 36 demokrater. Jag föreslår att det demokratiska partiet ska uppgå i det republikanska. På det viset kan de fortsätta att syssla med det som de bägge partierna är bra på—att representera de rika. Det skulle innebära att de arbetande människorna skulle få ett eget parti. Det skulle bli det andra partiet i ett tvåpartisystem. Med den skillnaden att det kommer att representera 90 procent av oss. George Orwell fattade galoppen när han skrev 1984 i beskrivningen av hur Ledaren behöver
ett ”permanent krig”. Han var beroende av att medborgarna ständigt gick omkring och var rädda för fienden så att de var beredda att ge honom all den makt han önskade.Folket ville överleva, och därför avstod de från sin frihet och sina rättigheter. Enda möjligheten att uppnå detta var självfallet att övertyga dem om att fienden fanns överallt och att döden kunde slå till när som helst. Det fungerade i Orwells bok—och det fungerar idag.
Det enda som kan hindra denna utveckling
är om vi fullständigt och utan reservation förkastar de lögner vi matas med. Vi får aldrig glömma att vi är fler än de. Vi har alltid haft makten och vi kommer alltid att ha makten. Det handlar bara om att fatta mod och bestämma sig för att använda sig av den.
Fler recensioner om KORKADE VITA MÄN (3)