IN I MUSIKEN – OM MUSIK OCH MEDVETANDE (4)

MUSIKERN.
Teknisk inlärning - det är avgörande att vi spelar så långsamt att vi inte spelar fel. Annars programmerar vi hjärnan till att spela fel varannan gång. Man gräver ”kanaler” i hjärnbarken tills man når mättnadspunkten, den punkt där det inte blir väsentligt bättre hur mycket vi än övar. Om vi är ouppmärksamma på den punkt där vi ska sluta öva, riskerar vi att hjärnan programmeras med ”detta är omöjligt att spela”. Vi måste lära känna de mekanismer som får oss att presentera det exceptionella, vi måste finna ett medel för att kunna bryta igenom de barriärer som hindrar oss från att prestera det exceptionella. Mental inlärning är en av nycklarna. Då kan det ta 10-15 minuter istället för en och en halv månad. Koncentration är inte ansträngning. Det finns inga gränser för vilken verklighet vi kan skapa. Kontroll över intensitetsparametrarna är teknik som vi är tvungna att lära oss behärska som musiker: 1) Dynamik 2) Vibratots storlek 3) Vibratots hastighet 4) Klangfärg 5) Tiden. Förutsättningen för att vi ska kunna utnyttja samtliga intensitetsparametrar optimalt är att vi behärskar dem oavhängigt av varandra. Intensitet är vårt verktyg i förmedlandet av det musikaliska påståendet. Effekten av en ökning av intensitet är kvalitativt beroende av vilka intensitetsparametrar vi låter dominera. Furtwängler: ”Den enda oumbärliga förutsättningen (för att publiken ska förstå ett föredrag) är att föredragshållaren själv vet vad han säger, att han själv förstå meningen i det han säger. Bara när det sagda överensstämmer med den egna förståelsen kan det få den rätta klangen; bara när det som spelas överensstämmer med egna känslor kan det uppnå den rätta formen som leder till andras förståelse av det.” Hela arbetet med tekniken är förgäves om vi inte har utvecklat den inre föreställningen om musiken. Det krävs tid, och tiden tas ifrån de övriga musikaliska medvetandeprocesserna. Om musikerns inre föreställning är outvecklad tvingas vi som lyssnare själva ”dikta” med och koncentrera oss våldsamt för att kunna tillgodogöra oss detaljer i verket. För att uppnå resonans inför vårt eget spel är det avgörande att vi aldrig tillåter oss spela på musikalisk tomgång. Föreställningen att man kan skilja tekniken från musiken är helt enkelt livsfarlig. Grundregeln är att vi aldrig får spela en skala eller en etyd utan att behandla den som ett fullgott stycke musik. En enkel skala innehåller många spänningsförlopp som ska upplevas och föremedlas. Brist på inre intervallkänsla avslöjar sig ögonblickligen i musikerns spel eller sång. Allting kommer att låta som träffsäkerhetsövningar, punkt åtföljt av punkt, i stället för sammanhang och  rörelse.   KÄNSLOR.
Musik ger oss rika möjligheter att konfrontera känslor. Ett mått på hur långt vi har nått på vägen mot ett öppet hjärta är hur många andra människor vi kan släppa in. Hängivenhet och kärlek kan vi kalla transcendenta känslor. De framhäver sig inte. De är först och främst lyssnande och uppmärksamhet. Hängivenhet och hjärta hör ihop. Många av vår tids musikskapare och musikförnyare är orädda pionjärer i medvetandeforskningen. De arbetar utan skyddsnät och kan naturligtvis inte stödja sig på existerande estetik om vad som låter vackert respektive fult.