IN I MUSIKEN – OM MUSIK OCH MEDVETANDE (7)

DEL OCH HELHET.
Vår musikalitet visar oss melodin bakom tonerna, sammanhangen bakom känslorna, enheten i mångfalden. Vi kan utveckla vår musikalitet gentemot naturen och lära oss uppfatta de sammanhang som gömmer sig bakom naturens skiftande former. Vi kan rikta vår musikalitet mot de samfund vi tillhör och de sammanhang som knyter de skilda individerna till varandra. Detta kallar vi kultur, vilket leder till ansvarskänsla. När vi står mitt i en så radikal förändring av våra orienteringsmöjligheter i världen talar vi om ett paradigmskifte, dvs en förändring av vår kollektiva mönstermodell av verkligheten. Det handlar om att finna en verklighetsbeskrivning som kan hjälpa oss upplösa den gamla och reorganisera världen i en ny och mer ändamålsenlig kollektiv illusion. Den nya fysiken ät ett otroligt effektivt upplösningsmedel av den gamla verkligheten. Motsägelsefrihet och entydighet i delarna utesluter helheten. Helheten utesluter entydighet eller motsägelsefrihet i delarna. Vi måste välja ett språk där vi avstår antingen från helheten, entydigheten eller motsägelsefriheten. Innerst inne handlar det om en fullständig revision av våra föreställningar om förhållandet mellan del och helhet. Språket och den kollektiva verkligheten är två sidor av samma sak, nämligen en mer eller mindre tillfällig organisation av medvetandefenomen. Jakten på det nya paradigmet är en djupt personlig angelägenhet och konsekvenserna ska sökas på alla håll och kanter. Det ändrade hållningen ska levas, det räcker inte att förstå och kunna snacka med. Personlig insikt är insikt på kollektivets vägnar. För att leva efter paradigmskiftet, för att vara med, är det avgörande att vi lär oss lita på vår egen upplevelseapparat.   VERKLIGHETENS MÅNGA ANSIKTEN.
De stora kompositörerna bevisar sin universalitet genom att kunna spegla de mest olikartade mänskliga upplevelsemönster i en och samma komposition. Då vi speglar oss själva i kompositionen blir vad vi upplever något olika, allt beroende på hur vi prioriterar, hur resonanta vi är, allt beroende på vilken medvetandenivå vi utgår ifrån. I varje beskrivning gömmer sig ett syfte, och beskrivningen belyser helheten på ett sådant sätt att syftet förverkligas så ändamålsenligt som möjligt. Musiken kan spela från egot, från hjärtat eller ”lyfta”. Musikerns upplevelse av förhållandet mellan bundenhet och frihet är helt avhängig av vilket medvetandeplan han spelar från. Om vi spelar från hjärtat finns inte något tvingande inre budskap som vi med våld och makt måste realisera. Det enda som fyller oss är den totala hängivenheten till situationen, definierad av musiker, publik och toner. När vi ”lyfter” är viljan inte längre ett medvetandefenomen som är kapabelt att karakterisera upplevelsen. Motsättningsförhållandet upphör, de är irrelevanta för att beskriva medvetandetillståndet.
I spelformer för improviserad musik står begreppen styrning/slump i ett komplementärt förhållande till varandra, de utesluter varandra samtidigt som de beskriver samma sak; ju mer vi vill bestämma, ju mer avskärmar vi oss från det oväntade. Att kommunicera med sig själv är en av hemligheterna vid inlevelse. Musikern bevittnar att han är redskap för musiken. Transcenens: när allt är förstått och allt är genomlevt är vi i musiken, och här kan varken intellekt eller känsla följa med och karaktärisera meningsfullt. Det finns ingenting att förstå och ingenting att känna; vi har gjort oss av med verket genom att släppa in det. Ju mer vi ger, desto mer får vi och desto mer har vi att ge. Den enda regel vi kan välja att följa säger att kärleken ska ges och tas emot när den finns där. Vi får svar på vår fråga om meningen med livet genom att frågan avskaffas. Det är irrelevant att ställa den. Meningen med livet är livet.  Det som upplevs som obestridligt sant på en medvetandenivå, kan vara fel på en annan. Det är skillnad på bra och dåligt, men på vissa verklighetsplan existerar inte de två begreppen. När vi rör oss mot ande, blirverkligheten enklare och enklare och vi skakar av oss regler och motsatsförhållanden varje gång vi hoppar över en våning. När vi ”lyfter” faller allt på plats, så här är det totalt meningslöst att ifrågasätta bra och dåligt. Det är först och främst i vårt dagliga arbete med egot, som vi opererar med ”bra” eller ”dåligt”. Det är helt enkelt en oundviklig konsekvens av fördjupningsprocessen. Inom Tantra - tre mentala energiformer eller tre sinneskvaliteter som kallas de tre gunorna – tamas, rajas, sattva. Det har gjorts experiment med växter och musik, och det är skillnad på hur de växer beroende på vilka ljud de får lov att växa upp i de avskyr hetsig rockmusik. Men vi är inte växter, växterna reagerar uteslutande på ytan. Om vi inte lyssnar är det säkert osunt. Men om vi lyssnar kan hela bilden förändras. Det krävs en hög medvetandenivå för att kunna bedöma musik, och om en sådan medvetandenivå har etablerats upphör intresset för att bedöma. Hierarkiska modeller har alltid varit föremål för maktmissbruk. I takt med vårt andliga uppvaknande, upplever vi hur verkligheten skiftar karaktär allt efter vilken utgångspunkt vi har. Det är fullt möjligt att ändra på vår verklighet i långt högre grad än vi normalt är medvetna om.