IN I MUSIKEN – OM MUSIK OCH MEDVETANDE (6)

NU LYFTER VI.
Liksom kärleken är inspirationen mystisk. Vi kan inte vilja inspiration, vi kan inte vilja flyga med musiken men vi kan genomföra ett tillräckligt omfattande oh djupgående förarbete inom vårt gebit och vår personlighet för att göra oss mottagliga och redo att följa de fina signaler som föregriper kvantsprånget. Och till slut ”kan vi lyfta” därför att kvantsprånget uppträder spontant när det är nödvändigt. Låt bli att söka lösningen, vänta så länge som möjligt med att schematisera och disponera. Många konstverk havererar i en för tidig och för klar idé. Brahms kontaktade sin skapare genom att ställa tre av de mest betydelsefulla frågorna: Woher, warum, wohon? – varifrån, varför, vart? Han fortsätter: ”Ögonblickligen känner jag vibrationer som hänrycker hela mitt väsen. Det är anden som illuminerar den inre själakraften och i detta hänryckta tillstånd ser jag klart det som oklart i mitt dagliga medvetande, då känner jag att jag kan dra ned inspirationen uppifrån.” Mozart berättade om kompositions processen: ”Es geht bei mir zu wie in einem schöne, starken Traume.“ En upprensning i den personliga verkligheten där allt överflödigt kastas bort är en självklar och inbringande investering. Även vardagens okomplicerade plikter kan utnyttjas; arbete som inte kräver anspänning kan vara enastående som utrensning. Jobba med vardagens motsägelser, tillvarons motsägelser, genom att uppleva dem bearbetade i symbolisk form. Om vi inte kan avsluta den aktuella situationen medan vi befinner oss i den får vi hemläxa och detta kräver tid av oss, yttre och inre dusch. Vi måste lära oss känna vår iakttagande uppmärksamhet så väl att vår kontakt med den är obruten: maximal påpasslighet. Då kan vi leva ett liv som bygger på: ”Det jag upplevde i morse, blev jag färdig med i morse.” Det säkrar oss mental beredskap i varje situation och denna process är självförstärkande. Att stå på en scen är lika fridfullt och okomplicerat som att sitta på en sten på fjället. Det är det tryggaste stället i världen. J Brahms, med de tre fundamentala frågorna: varifrån, varför, vart?, förmådde sätta hela verkligheten ur spel med bara denna formel och plötsligt öppnades exceptionella resurser för honom. När Brahms, Beethoven eller Mozart halar ner hela kompositioner från ovan, skriver de från en punkt där kompositionen redan finns. De ska översätta en punktformad vishet till det linjära dualistiska partituret. När ögonblicket eller den situation vi hamnat i plötsligt klarnar för oss, plötsligt blir oöversättlig meningsfull, känner vi en identitet med situationen som är av musik karaktär. C. G. Jung införde några begrepp i beskrivningen av denna typ av medvetandefenomen, det kollektivt omedvetna och den meningsfulla tillfälligheten. Besläktade gestalter attraherar varandra. Synkronicitet uppträder därför att vi lever i en verklighet där vi är tillsammans utan att skiljas åt i tid och rum. Kollektivsinnet har alla informationerna. Insikt får politiska konsekvenser. Om kompositionen lyckas är den transcenderbar vilket öppnar en möjlighet för att den uppmärksamme åhöraren kan uppleva inte bara konfliktens lösning utan transcendensen av konflikten direkt inom sig själv. Vi transcenderar konflikten å varandras vägnar. Våra personliga konflikter har rötter i kollektivsinnet så de processer vi individuellt genomför i vår tillvaro får konsekvenser för hela gänget. Hela tiden mister vi kontakten med enheten och hela tiden återfinner vi den. Vi är många som bättrar på kollektivsinnet och vi blir fler och fler.