Illusioner blev en milstolpe när den först publicerades 1977, som en del av den växande marknaden av New-Age-böcker. <
BR> När jag läser den idag, nästan 30 år senare, framstår den som ganska förutsägbar och full av klichéer. Som dess protagonist Donald Shimoga, så framstår den som uttrycken av en måttligt utvecklad själ. Det som sägs har sagts förut, om än i något annorlunda form.
Ändå är det en välkommen läsning. Den är stimulerande, dess sensmoral och läxor kärnfulla och berörande, och de kräver inget övermått av gråa celler.
Författaren är förtjust i att flyga, så mycket förstår man snabbt. Tacksamt nog har han besparat oss de tekniska detaljerna, till skillnad
från i hans tidigare bok (Jonathan Livingston Seagull/Måsen). Enbart för detta
skulle jag ge ett högre betyg till den
här boken än hans föregående.
Som bok skulle den vara en perfekt present till någon, ävenom det inte är en bok jag skulle ställa om mitt liv efter. Dess problem är för lätta och svaren för uppenbara, med tanke
på livets verkliga komplexitet. Boken är något självbiografisk till form och innehåll. Som dess författare så flyger också huvudpersonen tvåmotoriga flygplan i mellanamerika som försörjning. Uppe i den vida himlen och de oändliga horisonterna, har författaren tid nog att tänka på sitt syfte här på jorden, och kontemplera de större frågorna i livet.
Författaren säger att det här var en bok som väntade på att bli skriven, som väntade på stunden av inspiration.
I korta drag är det här en historia av en sentida messias (eller en motvillig messias, som författaren skulle uttrycka det), som bokstavligen dyker upp från ingenstans för att fylla i de tomma sidorna i hans tomma bok. Kanske som ett svar på den här resan, och kanske för att hans ensamhet har nått sin ände. Men i den här läorprocessen lär sig även hans skyddsängel något av livet från sin elev - därmed blir läraren den som får lära sig.
I det stora hela säger den här boken att vi inte måste vara bundna till vårt förflutna, vi har kraften att sluta med det vi gör. Verkligheten, åtminstone enligt vad författaren verkar mena, är inte vad andra beskriver den som, utan något vi själva väljer att definiera på vårt vis.
Som titeln antyder så handlar boken även om illusioner. Författaren bollar med den illusoriska naturen hos vår värld under stor del av boken, ibland med tilltro och ibland med bristande övertygelse.
Visdomsord - från messias handbok (som författaren lånat) - läggs fram i historien på ett sådant vis att de inte stör berättelsen, utan förhöjer dramatiken.
Fler recensioner om Illusioner