”Dina barn är inte dina” beskriver en finländsk familjs vardag på 1970-talet. Det är en ung familj bestående av mamma, pappa
och två barn. De är mycket politiskt aktiva och lever enligt de ideologier de tror på. Nelly, som fungerar som bokens berättare, minns en tid när barnen deltog i pionjärverksamhet, gick med i fredsmarscher med sina
föräldrar och sjöng sånger till kommunismens ära. Föräldrarna idealiserade Lenin, levde sig in i Chilenarnas lidande och sålde tidningen ”Tiedonantaja”. Hela världen var delad i två: det fanns goda människor, kommunister, som hjälpte de som var förtryckta, och sedan fanns det hemska borgare, som tog från de fattiga och tvingade barnen att arbeta på fabriker. Mamma Annas egna föräldrar nämns i förbigående, mormor och morfar. Morföräldrarna representerar de elaka borgarna som köper allt för pengar. Utan en tanke på allt lidande och alla de uppoffringar som fabriksarbetarna tvingas göra för deras skull. Hemma hos mormor får mamma alltid raseriutbrott som leder till att besöket abrupt avslutas och hela
familjen marscherar ut ur huset med mamma i spetsen. Lilla Nelli beskriver trevliga stunder med pappa och diskussioner som rör sig om skrämmande saker. ”Till exempel kärnvapenkrig”, säger Nelli. Nelli skildrar också lekar med sin bror Juri, hur de som kosmonauter skulle vinka till sina föräldrar från rymden och hur stolta mamma och pappa då skulle vara över dem. Nelli berättar också om hur Juri kommer underfund med familjens säregenhet. Juri skäms över den kommuniststämpel familjen har och drar sig undan till sin vänskapskrets. I egenskap av det yngre barnet stannar Nelli kvar för att kämpa för kommunismen, men familjen står också inför andra förändringar. Nellis egen frigörelse med allt vad det innebär, fadern som lämnar familjen, moderns ensamhet och sedan även en ny pappa. Alla familjemedlemmarna har sina egna äventyr och egenheter. Boken beskriver denhär familjens liv och värld väldigt realistiskt och mustigt: arbetarmarscherna och de gemensamma festerna med vänner, alla de av rödvin och röd ideologi färgade minnesbilder från den tid när allt fortfarande var bra och tryggt i lilla Nellis liv. Då var det en självklarhet att Coca-Cola och Barbie var onda ting, eftersom de kom från Amerika. Och apelsinerna som kom från Israel, de måste man också bojkotta – för principens skull. I rollen som bokens berättare är Nelli redan en ung vuxen som lever sitt eget liv. Även om alla andra har vänt kappan efter vinden orkar Nelli ännu hålla fast vid sina gamla goda Sovjetiska rötter. För de som levde på den tiden väcker boken minnen och känslor som man kanske inte ens visste att man hade.