Colleen McCulloughs storslagna berättelse har funnit många miljoner läsare. Förklaringen är väl att det är en fängslande
läsning—en intensiv, helgjuten berättelse om en familj och dess livsöden, om kärlek och passion, skriven med stor känslighet och värme. Clearys utvandrar 1920 från Nya Zeeland till Australien och slår sig ned på Drogheda, en gård utanför Gillanbone. Tillsammans med dem lär vi känna jackaroos och nybyggare, farmarna på Braich y Pwll och Dibba-Dibban, småstadstillvaron i Gillanbone ochdet många gånger hårda farmarlivet. Men främst är Törnfåglarna en bred skildring av familjen Cleary och deras närmaste: föräldrarna Padraic och Fee, dottern Meggie, tvillingbröderna James och Patrick, Justine, fader Ralph de Bricassart. Här har vi tre kvinnor, tre generationer, tre kontinenter.
”Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En enda storartad sång sång till priset av sitt liv. Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Så säger åtminstone sagan.”