”Det bästa med att åldras är den erfarenhet vi skaffat oss. Problemet är bara att jag jämt glömmer bort vad det var för erfarenhet.”
Med kvickhet, värme och visdom kåserar Bill Cosby här om ett ämne som ligger på mångas läppar. Det handlar om tiden och om olika sätt att se på världen vid olika stadier i livet; vid fem, vid tretton, vid tjugoett och framför allt under den medelålder som ständigt tycks bjuda på omtumlande överraskningar: de första grå håren, den svällande mittsektionen, de förargliga krämporna, det pinsamt sviktande minnet, skumögdheten och de allt långsammare reflexerna. Trots sina ibland halsbrytande överdrifter är Cosbys iakttagelser förbluffande exakta. Här finns mycket att känna igen sig i. Och tillhör du dem som trott att åldrande minsann inte är något att skratta åt kan Mitt i livet få den klentrognaste att tänka om. Att bli äldre drabbar oss alla.
I denna bok skalar Cosby bort lager efter lager av våra försvarsmekanismer och låter oss skratta åt oss själva och åt livets mot- och medgångar. Till skillnad från tidigare livsstadier kan åldrandet innebära en tid av en särskild sorts skärpa, fylld av tillfredsställande men ibland svåra uppgifter.
En av de viktigaste budskapen som Cosby förmedlar är att de väsentliga ingredienserna i ett rikt och fullödigt liv är desamma för gamla som för unga. Kärlek, vänskap, en känsla av samhörighet med andra och ett sinne för humor är och förblir grundläggande faktorer för vårt välbefinnande.
Kapitel: Förord) Varthän, gamel Cos? 1) Från tempel till klädhängare 2) Din hjärna – en illusionist 3) Är doktorn verkligen säker på det? 4) Sviker benen först – eller hjärnan? 5) Tiden lufsar på 6 ) Femtio är finfint! Trots allt.