Boken handlar om en söt, ganska vanlig tonårstjej som heter Hanna. Hanna är 15
år och är kompis med skolans värstingtjej Linn, och hanna börjar mer och mer likna henne.
På skolan är dem de coola och de ända som gäller
för dem, åtminstonde
Linn är killar, fest och mode. Jag uppfattar Hanna som en egentligen snäll person och har nog ett ganska stort hjärta, men
när man läser boken från början tror man att hon är
helt känslokall och inte bryr sig om någon. Hanna är väldigt kaxig och har verkligen förtroende för linn, tycker Linn något så är det bara så, det är bara att följa efter och vara tacksam för att hon får vara med henne.
Om inte hanna hade haft Linn tror jag hon hade varit en helt annan person, hon verkar bara vara en kloning av Linn i skolan men hemma verkar hon faktiskt helt okej. Hennes bra egenskaper är att hon inte är blyg vilket är väldigt bra, och hon vågar säga som hon tycker. Det är väldigt bra i vissa situationer och andra inte. Ett exempel på att hon är modig är när hon säger på slutet när Linns mamma försvarar pappan som slagit Linn.
Hanna är 15 år och lever tillsammans med sin mamma och styvpappa, mamman är författare och får för sig att hon kommer att kunna skriva så mycket bättre, bara hon kommer ut på landet. För Hanna är det rena katastrofen, hur ska det nu gå med livet? Hanna måste åka skolbuss fram och tillbaka med den hopplösa lantisen Sara och det blir krångligt att stanna i stan om kvällarna.
Hannas bästis Linn fullkomligt pyser av förakt inför landsbygden och dess människor. Men så träffar hon sin livskärlek på landet, Arild, det finns bara ett problem. Han är 30 år och är dessutom grisbonde, Linn skulle få spader om hon visste. Men hon kan inte låta bli, han är ju bara så snygg och charmig. Men hur ska hon få honom upptäcka en 15 årig tjej från stan?
Fler recensioner om Knappt lovligt