Brokeback Mountain

Av någon anledning fann jag mig sittandes i en halvfull biosalong en tidig kväll för att se Ang Lees film ”Brokeback Mountain”. Det bör nämnas att jag är den första att erkänna att just detta tema inte riktigt är min grej, och det är ett mysterium hur min fru lyckades övertala mig att följa med, köpa biljetterna, hämta popcorn och se en hel film om två homosexuella cowboyer. Det är bara en kvinnas list som kan åstadkomma något sådant. Men vilken film! Utmanande, rörande, underhållande och värd alla applåder och utmärkelser den alldeles säkert kommer att få. Filmen handlar om två män som förs samman när de letar efter jobb i 60-talets Amerika och handlingen koncentrerar sig på vad som börjar som en tafatt vänskap men senare utvecklas till ett förhållande som i slutändan är destruktivt för den ene men början på ett nytt liv för den andre. De båda männen tvingas ta en paus i sitt hemliga förhållande, bara träffas en vecka här och där, ibland med flera månaders mellanrum, medan de håller upp fasaden i det ”verkliga livet” under loppet av 20 år – familjer, fruar, barn. Hela tiden lever de med en gnista av hopp att de någon gång, på något sätt, kommer att få vara tillsammans igen. Men det hoppet grusas av situationens grymma verklighet: samhället kommer inte att acceptera ett sådant förhållande och gör allt för att förneka att sådant existerar. Med tiden blir det allt mer tydligt att inget kommer att hända. De falska liv de har valt fjärmar dem från deras riktiga jag och det dyker aldrig upp ett bra tillfälle att säga sanningen. Det är en tragedi i den mening att de båda männen är ovilliga att avslöja sitt förhållande för allmänheten och sist och slutligen åstadkommer de endast att driva längre och längre bort ifrån varandra. Ang Lee, tillsammans med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, utmanar publiken att rannsaka sina egna åsikter om vad som idag anses accepterat av vissa men fullständigt oacceptabelt av andra. Hur fruktansvärt vore det inte att leva vårt liv på sparlåga medan vi väntar på nästa flyktiga ögonblick med den vi älskar? Hur svårt vore det inte att leva den lögn som ett intolerant samhälle förväntar sig att vi skall leva; att frukta för vårt liv på grund av ett personligt val? Vad fruktansvärt det vore att vakna upp en morgon och inse att vårt liv har flugit förbi och allt vi har kvar är en lögn. Miljoner människor upplever detta varje dag av många olika orsaker. Brokeback Mountain fick mig att inse det. Det är viktigt att acceptera andra människors val, och friheten att leva sitt liv som man önskar är en lyx som är få förunnad. Varken Jack Twist eller Ennis Del Mar kan unna sig denna lyx och Brokeback Mountain blir både ett fängelse och en tröst. Mot slutet av filmen kom jag på mig själv med att tänka: ”Hur ser mitt fängelse ut? Vilka sanningar undviker jag själv bara för att kunna fortsätta vandra omkring i en bekväm lögn?”