Denna bok tillkom i samband med 550årsfirandet av
staden Landskronas grundade. Författaren var dåvarande stadsfullmäktiges ordförande, Harald Nilsson.
Landskrona grundades i början av 1410-
talet av kungen Erik av Pommern. En av de främsta motiven tordes ha varit platsens goda, naturliga hamn. Det är denna hamn som omtalas av historieskrivaren Saxo redan i slutet av 1100-talet och som då benämndes Landora. Kring den växte det fram en liten by vid namn Södra Sandby som sedemera, blev en stad vid namn Landskrona. Södra Sandby omtalas första gången år 1330 i samband med att ärkebiskop Karl i Lund bl a donerade en
där belägen gård, till ett kapell vid Domkyrkan. Dess invånare torde främst ha livnärt sig
på fiske. Namnet Landskrona omtalas första gången 1412 i ett brev där engelska köpmän medgives rätt att ”ligga” i staden. Denna är då redan grundad, vilket skett någon gång mellan mars 1410 och mars 1412 genom ett den 20 mars i Stockholm utfärdat kungligt brev. I privilegiebrevet omtalar kungen att det är han som grundat staden varpå han uttalar sina förhoppningar om dess framtida tillväxt. Staden får tillstånd att ha 2 borgmästare och 12 rådmän. 5 maj 1415 urfärdade kungen i 34 punkter nya privilegier och direktiv för staden. Bl a finns ett förbud mot att blanda tyskt och danskt öl J.
Förebilden för den stadsplan som Erik av Pommern tillämpade hämtade han
från städerna i sitt hemland Pommern. Utmärkande för dem var ett regelbundet gatunät, med ett fyrsidigt, oftast kvadratiskt torg, omgivet av rent borgerlig och merkantil bebyggelse. Kyrkan låg ej vid torget utan hade ett mera undanskymt läge.
Man skilde på det andliga och det världsliga. Av Landskronas medeltida stadsplan återstår i våra dagar endast den centrala delen med torget och några till detta angränsade kvarter och tillstötande gator. Ett av de byggnadsverk som man vet tillkom redan under Erik av Pommerns tid, var stadskyrkan helgad åt S:t Johannes Baptista och var i det närmaste lika stor som Lunds domkyrka. Den räknades jämte S:t Petri i Malmö till gotikens främsta byggnadsverk i Sydsverige. Av militära skäl revs kyrkan vid mitten av 1700-talet.
Det har antagits att grundandet av Landskrona var ett led i Pommerns handelspolitik, som bl a gick ut på att söka bryta Hansastädernas monopol på handeln i Norden. I handelsrättstvister mellan Landskrona, Lund och Helsingborg utfärdade konung Hans 1506 förbud för borgarna att idka handel i Landskrona med utländska köpmän annat än vid årsmarknaderna. Folkmängden 1523 har beräknats till 1750. Malmö hade då 5250 invånare. Konung Kristian II fick en så hög tanke om hamnens och stadens betydelse att han till skydd för stad och hamn uppförde Landskrona slott. Detta stod färdigt 1559.
1643 utbröt det (igen)
krig mellan Danmark och Sverige som en följd av mellanhavaden under det i Tyskland pågående Trettioåriga kriget. I februari 1644 ryckte fältmarskalken Gustaf Horn med en här in i Skåne. Horn intog Landskrona. På slottet inlade Horn en besättning på 1000 man och Landskrona blev för återstoden av kriget hans främsta stödjepunkt. Tillfällig fred slöts i Bromsebro 1645. Nytt krig utbröt 1657 och slutade året därpå med freden i Roskilde där Skåne blev svenskt. Nytt krig igen samma år. Efter ett misslyckat försök av den svenska flottan att hindra en holländsk flotteskader att undsätta det belägrade Köpenhamn, drog sig den svenska flottan tillbaka till Landskrona, där den sedan hade sin förläggning under den återstoden delen av detta krig.
1663 utfärdades nya privilegier för staden från Karl XI.s förmyndarregering. Innebörden var att staden i alla avseenden - administrativt, kommersiellt, industriellt och militärt, skulle göras till huvudort i Skåne. Detta rann dock ut i sanden när staden, i nya krig, återigen blev dansk 1676, och sedan svensk igen 1679. De stora framtidsplanerna förverkligades aldrig. Invånarantalet sjönk. 1720 uppgick antalet mantalskrivna personer endast till 346. Men efter Karl XII:s död, följde en framåtskridande tid. 1748 räknade man till 805 invånare. 1773 fanns tre tobaksspinnerier i staden, varav en använde tobak som växt på stadens ordar. Nya stadsplaner utarbetades. 1749 års version visar en långsträckt utbredning av staden utefter hamnrännan och präglas av regelbundenhet och monumentalitet. De rätlinjiga gatorna utstrålar radikalt i riktning från det aldrig färdigbyggda citadellet på Gråen, vilket medför att kvarteren blir oregelbundna. Stadens centrala delar skulle göra ett så ståtligt och enhetligt intryck som möjligt. Endast grundmurade stenhus och korsvirkeshus fick uppföras. Åt dem som var villiga att bygga stenhus efter förelagda ritningar lämnades fri sten och kalk.
I slutet av 1840-talet hade man 3827 personer, 1836 fick staden sin första tidning, Landskrona Tidning; den andra tidning 1845, Correspondanten. Den första bokhandeln 1844. Från och med mitten av 1800-talet började en ny blomstringstid för Landskrona, vilken i stort sett skulle visa sig bestående. Hamnen blev utbyggd och uppmuddrad. Driften vid Sockerbruket, grundat 1756 (och som bedrev sin verksamhet ända fram till 1961) utvidgades. Kommunikationsleder öppnades. 1865 öppnades järnväg till Eslöv, Helsingborg och 1876 till Ängelholm. I en kunglig förordning från 1862 bestämdes det att i städer med över 3000 invånare skulle beslutanderätten utövas av ett nytt organ, stadsfullmäktige. En ny rådhusbyggnad färdigställdes 1884. 1920 hade staden en folkmängd på 20172 personer. 1924 invigdes idrottsparken invid den 1815 anlagda parken Carlslund. Stadens snabba tillväxt grundade sig på expanderande industrier, varv, mekaniska industrier, superfosfatfabrik, träförädling, textilframställning, tryckerier, växtförädling m m. Ön Ven införlivades i kommunen 1959/60. Utmärkande för staden idag är dess många koloniträdgårdar.
Fler recensioner om LANDSKRONA 1413-1963