Har ni stannat upp och funderat över hur våra förfäder uttalat orden? Det torde finnas tusentals talade
språk och därtill hundratals dialekter. I dagsläge är det givande att, med hjälp av tillgodosebara möjligheter, forska i hur
språken förändrats, emedan det går att dokumentera talat språk och man kan jämföra diskussioner generationer emellan. Vi vet, att enskilda språk har förändrats genom tiderna, andra långsammare, andra snabbare. Förändringarna i språken sker i såväl satsstrukturerna som
på ordnivå. Trots detta måste vetenskapsmännen presentera hypoteser i
fråga om hur språken kommit till. Dessa bottnar långt i skriftspråket, som är en reflektion av talspråket. I fråga om de skrivna språk som är i bruk i dag, kan man konstatera, att fornspråket, som är den gemensamma nämnaren för språken i fråga, inte går att finna så långt bak i tiden. Till exempel har de
germanska och romanska språken formats ur ett, eller som i fallet av de germanska språken, ur några språk under de senaste tusen åren. Finskans fall är såtillvida egendomligt, att vårt språks utveckling har kunnat följas upp i ungefär 500 års tid. Därtill finns väldigt några finskbesläktade språk kvar, som kunde fungera som jämförelse. Lingvisterna är fortfarande inte eniga om det
Finska språkets ursprung. Någon av dem presenterar det nutida Mongoliet som vaggan av språket. Därifrån skulle de finska nomaderna ha vandrat västerut. Andra hävdar att det finska språkets födelsetrakter skulle ligga i Turkiet och/ eller i Mellanöstern.
De romanska språken har spritts ut över världen och de talas av hundratals miljoner människor. De består av spanska, italienska, franska, katalanska, rätoromanska, portugisiska, rumänska, sardiniska och katalog. Dessa språk härstammar ur latinet, som var ett talat språk för ännu cirka 800 år sedan.
latinet har dock skrivits på fram till våra dagar; till exempel är många populära latinska uttryck integrerade i vårt samhälle. Exemplet i fråga illustrerar bra det faktum, att det sättet ett språk skrivs på, dvs ett språks grafem, förändras bra mycket långsammare än det talade språket. De finsktalande är säkerligen eniga om detta, för språket i fråga är ju ett typexempel på detta. Samma sak gäller franskan, som skrivs alldeles annorlunda än den uttalas. Det rör sig alltså inte om en tillfällighet, utan franska har någon gång i tiden uttalats ungefär såsom de franskspråkiga ordens grafem uppvisar.
De germanska språken består av tyska, flamiska, engelska samt de skandinaviska språken (svenska, danska m fl). Dessa härstammar ur flera språk, men gotiskan har ofta betraktats som "de germanska språkens latin", dvs som det språk, som väl illustrerar de germanska språkens uttal genom tiderna och deras utveckling i övrigt. Nedan ett exempel på detta:
"bror" = brothar (gotiska), Bruder (tyska), brother (engelska), broder (svenska).
Språkutvecklingen verkar framskrida i cykler. Det finns tider under vilka språken förändras snabbare för att sedan åter utvecklas långsammare. Revolutioner i samhället kan försnabba språkutvecklingen. Då det romerska riket föll sönder, bildades de romanska språken. I praktiken splittrades latinet via åtskilliga dialektala faser till flera olika språk. Nu lever vi i en tid, under vilken flera språk och dialekter håller på att dö ut. I stället banar de ständigt väg för några stycken språk, som gör de mindre talade språken obehövliga. Speciellt utrotningshotade är språken, som inte har en skriven form. Detta har gett upphov till frågan om vi vill och kan bevara språkens mångfald i världen?
Fler referat om skriftspråket illustrerar det förgångna